Okej, vi börjar med torsdagskvällen: Jag har hyffsat märkliga kursare, kan vi konstatera. Igår hade föreningen Bacchi drängar sammankomst hemma hos N.nFör en gångs skull var även kvinnfolk inbjudna, däribland jag. Iförda plommonstop och med pipa i munnen spelades det Mariocart och barnförbjudna nidvisor, egenhändigt komponerade av Bacchi drängar själva. Texten ska ej återges här (eller helst någon annanstans heller för den delen).
Så småningom hamnade vi på Norrlands där ölen flödade (..över hela bordet och ner i Ns knä. Grattis!)

Sen var det det här med efterfest. I ett svags ögonblick släppte jag in unge herr Curt Cobain och hans kumpan Luis Pasteur i mitt korridorsrum. M trodde att han var världens bästa DJ och själv hade jag grava problem med passformen på mitt plommonstop. N var mest trött och ville sova, vilket han inte fick förrän halv sex på morgonen nån gång. Då kände i alla fall jag att det var dags fö d unga drängarna att dra vidare nånannanstans. Först bidrog de till korridorskonsten meddelst ett vackert porträtt på en tillgänglig lapp på dörren. Sen fick jag sova.

Igår var fyra finnar på besök i Uppsala. Det var meningen att det skulle vara förfest hemma hosA. Det blev mest hon och jag som satt och åt popcorn och spelade guitar hero i vår förgäves väntan på att det skulle dyka upp något slags manfolk. Aja, de dök ju upp till sist iaf, även om det inte direkt blev någon längre förfest innan det vart spöktimme och vi bestämde oss för att våga oss ut på stan. Väl där splittrade vi oss och A (lägg märke till färg- och därmed också personbytet här nu barn) fick äran att hjälpa mig inviga mitt splitternya (fula, gula) kk-leg på Kalmars.
Kvällen blev inte så sen, men den uppskattades desto mer, och det är ju halva maten – minst.

I tisdags hade jag klänning på mig på krogen. Sensation! Och jag tror inte att det var en jävel som hade sinnesnärvaro nog att fotodokumentera denna unika företeelse. Livet är hårt. Men jag hade kul i alla fall. Jag och L råkade tappa bort resten någonstans i röran, men vi klarade oss rätt bra ändå, trots att Snerkes körde ett nytt koncept (varför testar vi inte att behålla lampan tänd på stora dansgolvet hela kvällen, det vore väl nåt?) samt att halva stället var fullt av krigsmålade snubbar i kilt och bandana. Var någonstans får man chansen att dansa runt med William Wallace om inte i Uppsala?

Jobbade på Värmlands igår igen. Mycket folk då med – Dhar gett oss klartecken att ringa in en extra jobbare till veckan som kommer, så att det inte ska bli så stressigt för oss. Tack tack.

Fick idag reda på att min kamera har fått sig en tripp ner till Malmö. Kul för den. Där ska den förhoppningsvis bli väl omhändertagen, och så får jag tillbaka den (som ny, eller i alla fall som innan Grällsta – då den iofs var rättså ny) om en-två veckor nånting. Tjoho!

Har för övrigt framkallat typ 300 bilder från våren som varit nu. Men det är faktiskt inte lika spännande att få hem de där paketen med bilder i brevlådan när man redan har sett dem och krånglat med dem i photoshop osv till leda. Jag får väl se till att köra med den analoga tills jag får min älskling tillbaka. Det är bara inte riktigt samma grej att fota med den...

  Nu har jag internet igen! Jag har varit utan i en vecka. Det är läskigt att man ska bli så handlingsförlamad så fort sånt händer. Sen har jag varit å himla upptagen med annat den senaste veckan så jag har liksom inte riktigt hunnit ordna det heller. Det är typ sena kvällar som jag varit hemma, och då har liksom inga supporter öppet. Jag fick hjälp idag i alla fall. Det visade sig att jag råkat möblera lite bland ip-adresser och skit när jag var hemma senast. Hoppsan Kerstin!

Nollning hela förra veckan. Dåligt med bilder från det eftersom jag inte har nån kamera för tillfället, tyvärr.

Sen började jag i klubbverket på Värmlands också. Herre, jag kommer verkligen inte att ha någon fritid alls den här terminen. Men det är kul, grymt kul!

Var där hela dagen idag och jobbade på lunchen och caféet. Redan halv tolv kom första gänget – ett nollningssällskap på 40 pers som kom och beställde och betalade i väntan på att maten skulle bli färdig. Sedan var det full rulle fram till klocken ett – då var maten slut. ALL maten. Inklusive de stackars tre portionerna som jag och mina jobbare skulle få äta.

Aja, köksmästare L trollade lite och så fick vi mat tillslut i alla fall. Annars hade vi fått leva på bröllopstårta och mockarutor – vilket ju inte är fy skam det heller, bara lite onyttigt.

Slutligen – hur sjutton klär man sig när man ska på fest med tema “oktoberfest”?

En detalj som jag har funderat på under OS.

På svenska säger vi volleyboll med o. Vi har alltså försvenskat stavningen där, eller?
Däremot baseball – inte sjutton har vi försvenskat den stavningen på det sätt som svt gör? Baseboll O_o
Och slutligen basketball – det kallas på vårt tungomål kort och gott för basket, eller hur? SVT satsar på analogi och kallar det basketboll. BASKETBOLL?! Försök säga det högt (med svenskt uttal naturligtvis) i en mening utan att låta totalt väck. Nej, just det. Det går inte.

Hemma i Värmland sen i torsdags. Mest blir det OS, lite blir det andra saker också.
Till exempel hade K 20-årsfest på Bomsta. Jag stod på en vindsurfingbräda för andra gången i mitt liv – stod kvar och faktiskt åkte för den första. Kul!
Sen blev det mat och lekar och andra påhitt innan vi drog in till stan och http://www.nojesfabriken.se/content. Jag och L busade oss in när vakterna envisades med att vara konsekventa.
När Nöjes stängde blev det efterfest på Färjestad. Där bjöds det på Guitar hero, Jack Danielsfudge (som bara jag och K gillade) och några minuters Monty Python innan vi blev ivägkörda någonstans på morgonkvisten.
När jag kom hem satt R uppe och kollade på simfinaler. Det var rätt behagligt att somna till.

Nu borde jag göra annat. Ja, det borde jag verkligen.

  Nyss hemkommen från Grällsta. Mycket har hänt, mycket händer hela tiden. Lite för mycket kan jag väl erkänna – men vad kan man göra åt det? Inte ta på sig så mycket kanske. Det är väl lite ett problem hos mig – jag vill göra allt, jag vill göra det bra och jag vill göra det nu. Det går – för det mesta, men inte alltid att genomföra i praktiken.

Projekt just nu:

¤ nollning för nya språkvetare
¤ rensning och omformattering av datorn (inkl sortering av bilder, bränning av filmer mm)
¤ få kameraeländet lagat (det ÄR ett projekt i sig ska jag säga)
¤ cafévärd på Värmlands i höst
¤ slutuppgift i dig-bildbehandling
¤ åka hem en sväng
¤ hinna se på en massa OS-tävlingar
¤ läsa böcker (shit, kan man göra sånt på sommarn?!)
¤ kursstart

Galet, galet. Men jag får skylla mig själv, som sagt. Har jag tur hinner jag sova och äta och kanske tom träffa ett par vänner emellanåt. Bloggandet kan av ovanstående skäl bli rätt lidande.

De senaste dagarna har jag haft besök av min kära familj. Päronen bodde på hotell och R fick den stora äran att övernatta i Flogsta. Trots en viss misstro mot frukostservicen och längden på luftmadrassen så tror jag att han var rätt nöjd ändå. Chansen att få leka gud i B&W2 tröstade nog en smula.

Första dagen präglades av gråa moln, italienare i domkyrkan, fredsmuseum i Uppsala slott, supergoda bläckfiskringar på Tzatziki och besök på både Café Linné (lunch) och Storken (cheescake). Kvällen var ljus och jag hade bekväma skor (till skillnad från resten av dagarna).

På torsdagen var det varmt och soligt. Vi åkte ut till gamla Uppsala och dess högar. Museet var helt okej, och Rudbecks teorier om att all antikens artitektur och filosofi härrörde från Uppsalatraken hade behövt en rejäl omgång med Ockhams rakkniv. Jag fick lax på Odinsborg och pappa kom ärrad ifrån en dust med en riddarhjälm. Efteråt flydde vi (någorlunda oskadda) till Fjällnora och badade och solade oss igenom eftermiddagen.

På kvällen vandrade vi runt halva stan i jakt på något ätbart som inte var grekiskt och hamnade tillslut på Villa Romana där de krossade glas och serverade limoncello.

Idag svängde vi förbi linnéträdgården och tittade på blommorna en sväng. Så mycket mer hann vi inte innan det var dags för min kära familj att åka hem till de värmländska skogarna igen (och för mig att gå och köpa ridstrumpor och pocketböcker inför de kommande veckorna).

  Igår bar det av hem till Sverige igen. Det blev en något obekväm överfart eftersom alla flygplansstolar visade sig vara upptagna redan när jag kom ombord på båten. Uppenbarligen är det fler som åker utan hytt dagtid än nattetid...

Jag hittade i alla fall en egen liten vrå i ett fönster som jag bodde in mig lite i. Där fanns eluttag till min dator, utsikt över havet och plats att sträcka ut benen. Med min medhavda kudde blev det inte heller alltför obekvämt. Eller förresten, jag ska inte ljuga. Jag är fortfarande stel i hela kroppen efter resan.

Jag kom hem vid niotiden på kvällen, till en rätt öde (överraskning? Not) och ostädad (överraskning? Not) korridor på Sernanders väg. Där fanns tonvis med pasta som nån utbytesstudent tydligen har lämnat kvar – samt tonvis med tråkig post i mitt fack. Bland annat kallelse till hudmottagningen i augusti. Aja, nån gång ska man väl besöka Uppsala Akademiska också, man får väl vara glad att det inte är nåt mer akut och att pappret lovade att det bara kommer att ta tio minuter.

Idag har jag tvättat kläder, packat upp och googlat efter saker man kan göra med sin familj i Uppsala. Päronen och lillebror kommer över imorgon är det tänkt.

Tog dessutom en cykeltur eftersom jag kände att jag måste röra på mig för att få bort lite av stelheten i kroppen. Det ultimata hade nog varit en simtur, men nu blev det cykel istället. Körde runt lite på måfå, och hittade tillslut en hage med gutefår (skylten sa så i alla fall). Hur kommer det sig att två av mina upptäcksfärder de senaste veckorna har lett mig till en fårhage?

Mot stan igen så småningsom, där jag helt oväntat ramlade in i A och L. Jag slog följe med dem i någon timme innan det bar iväg hemåt mot tacos framför Grey's Anatomy.

Iakttaget i Åbo som jag glömt nämna (eller glömt att jag nämnt)

¤ Dörrarna i alla butiker går åt fel håll - utåt och inte inåt
¤ Till och med ambulanserna i Finland är deprimerade, istället för att tjuta ylar de ångestfyllt
¤ Tarja Hallonen kallas för Muminmamman av finska befolkningen...
¤ kurkku betyder både gurka och hals (som i throat) på finska. Borde kunna leda till missförstånd om man står med en kniv i högsta hugg och säger att man ska skära kurkku (ja, finnar och knivar ÄR en farlig kombination)
¤ Pommes frites heter ranskalaiset (Ranska=Frankrike) på finska och franskisar på finlandssvenska

Den här helgen har Åbo förflyttats tillbaka en sisådär 600 år i tiden. Igår var det medeltiden för hela slanten när nordjobbare från Åbo, Tammerfors och Helsingfors gick på muséet Aboa Vetus och helgens medeltidsmarknad.

Muséet var jätteintressant, och vår guide såg ut som en äkta medeltidsmänniska med skägg och tidsenliga kläder. Förutom utgrävningarna av det gamla Åbo fick vi se den tillfälliga utställningen om silverarbeten från Peru – vilket var riktigt häftigt.

Sedan gick vi på marknad. Vi hann inte med så mycket mer än att få i oss lite mat (“riddarens lax”-supergod) och se ett par riddare rida förbi innan regnet satte igång. Det regnade, och regnade, och regnade. Hade jag tagit på mig regnjackan som jag funderade på att göra på morgonen? Icke. Blöt blev jag, och värre skulle det bli. Vi vandrade runt där i ett par timmar trots allt. J vann över mig i Hnefatafel (skitkonstigt namn på ett skitkonstigt spel) och jag lyckades undvika att lägga mina sista euro på något handgjort halsband (en riktig bedrift!).

Nordjobbare och IAESTE-folk skulle träffas utanför domkyrkan för att gå på “De förtappades natt” på kvällen. Det skulle handla om att “festa på medeltida vis”, med musik och mat och dryck och sånt. Sen blev det ju inte riktigt så...

A kom med tåget från Helsingfors för att hälsa på litegrann. Hans besök började med att vi stod på en regnvåt kyrktrappa på en nordobbskoordinator som aldrig dök upp. Tillslut började IAESTE-människorna röra på sig iaf. Vi följde efter, men förstod inte mycket av vart vi var på väg eller varför. Vi hamnade framför nån scen där en grupp spelade nånting ångestfyllt på diverse märkliga medeltidsinstrument. Vi drack ett glas mjöd och tappade bort de andra människorna ganska snabbt efter det. Ännu vet jag inte om det var den så kallade medeltidsfesten vi var på eller om det riktiga festandet ägde rum någon annanstans.

När marknaden började stänga för kvällen påbörjade vi en lång jakt på någon form av föda – något som inte är det lättaste när man har begränsad ekonomi och en vegan i sällskapet. Och hela tiden regnade det, och regnade, och regnade..

Efter mycket vandrande i regnet kom vi dock fram till Cantina Azteca– som inte var för dyrt, för icke-veganvänligt eller redan fullt. Dessutom var det riktigt trevligt där.

Slutligen var det det där med tåget. Vi tog en promenad (det regnade, och regnade, och regnade...) till tågstationen, kom fram precis i tid för att se Helsingforståget lämna perrongen. Suck. När gick nästa? A tolkade tavlan som att det skulle gå ett till tåg 22.58 – typ 50 minuter senare. Vi vandrade runt ett tag till (det regnade..ja, du kan nog det här nu), hittade en gigantisk men ganska folktom nattklubb som vi gick in och värmde oss lite i innan vi gick tillbaka till stationen. Gick det nåt tåg 22.58? Icke. Det var tydligen det sista tåget vi precis missade en knapp timme tidigare.

Aja, nu fick jag i alla fall äntligen användning av luftmadrassen som jag trodde att jag släpat med till Finland totalt i onödan.

Lördag morgon. Igår var sista arbetsdagen på Ungdomscentralens sommarcafé. Eller ja, jag skulle nog inte riktigt räkna gårdagen som en arbetsdag i ordets rätta bemärkelse, men så har väl det här jobbet kanske inte riktigt varit ett jobb i det ordets rätta bemärkelse heller, så det kan väl passa rätt bra.

Igår åkte vi nämligen till Särkänniemi äventyrspark i Tammerfors och tillbringade dagen bland delfiner och bergochdalbanor. Tidigaste morgonen hittills då bussen avgick 8.15 från ungdomsgården. Bussen var gigantisk och skulle lugnt rymma ett par skolklasser. Eftersom vi bara var åtta pers kunde vi sträcka ut oss rejält på sätena. Den yngre halvan av gruppen såg dock till att kompensera vårt blygsamma antal genom att låta ungefär som två skolklasser tillsammans. Dagens ungdom säger jag bara...




Vi tog paus efter halva resan vid en bensinmack+godisaffär som tydligen sålde godis för nästan inga pengar alls. Jag överraskade mig själv) och antagligen resten av världen nu när jag berättar om det) genom att inte ha lust att köpa nånting.

Sen var vi då framme vid Särkänniemi. Jag och H lyckades genast tappa bort ungarna (som antagligen sprang hela vägen till Tornado – bergochdalbanan som de tjatat om i tre veckors tid nu. Vi tog det litet lugnare – men hann ändå med de åken vi ville. Tornado var nog faktiskt häftigast – men strax därefter kom Trombi, en helt galen bergochdalbana där man låg på mage och liksom flög fram. Konstig känsla, milt uttryckt.

De hade såklart något Flume-rideliknande (jag blev blötast) och nåt Kålleradoliknande och nån Flygande matta och nåt spöktåg (som inte var ett dugg läskigt) också. I övrigt åkte vi upp i Särkänniemis version av Synålen och tittade på utsikten över Tammerfors och sjöarna runt omkring.

De hade också ett akvarium (som var sådär spänande, jag tror jag har sett lite för många såna vid det här laget), ett planetarium (som visade en ganska tråkig film om “extrema planeter”) och ett delfinarium. H övertalade mig att gå till det sistnämnda och kolla på delfinshowen. Det var, ja, en delfinshow. Nej, jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker.

Dagen var fin i alla fall. Jag fick några adrenalinkickar (när man gick ut från Tornado kändes det som att man gick på Månen – man var nästan viktlös), blev lite blöt (men det torkade snabbt i solen) och åt lite glass och sådär. Precis som det ska vara en dag på en nöjespark i Finland.

På hemresan sov bussens yngre befolkning en stor del av tiden, slitna efter dagens upptåg. Den som är lite elak kan dra många paralleller mellan dessa tonåringar och en grupp femåringar utan problem.

Vi kom hem vid åttatiden. Då var även jag rätt slut, och det blev inte ens ett turistfoto med hela gruppen framför bussen eftersom typ alla släpptes av på olika ställen.

Nu är det bara helgen kvar – sen bär det av till civilisationen (host) i Uppsala igen!