"Gå och lägg dig nu jävla duracellkanin!"
Jag ska. Snart.

Jag har bott in mig rätt bra på Värmlands nu. Var där från nio imorse till elva nåntning nu på kvällen. Började med att jobba i caféet (supergod laxfilé till lunch, dock inte jättemånga matgäster). Sen skulle båda mina sla..*host* jobbare på reccegasque och ville gå lite tidigare. Kvar stod jag med disken, wei!
Dessutom var de kort på folk under kvällen (varenda jävel skulle ju på reccegasque), så då hoppade jag in som diskare till gasquen också.
Jag och O regerade tillsammans över finporslin och gamla matrester. I normala fall bor det en stereo i diskrummet, varifrån man kan få lite underhållning under tiden man diskar. Lite disk-disco helt enkelt. Denna stereo var spårlöst försvunnen denna kväll.
Varenda människa som kom förbi diskrummet under kvällen fällde kommentaren "varför har ni ingen musik för?" och sen det självklara "Jag ser till att stereon kommer upp till er med en gång". Kom det nån stereo då? Icke. Istället kom det nån helt annan klubbverkare eller liknande djur förbi och frågade varför det inte fanns nån musik. Och sen "jag ska personligen se till att ni får musik snarast möjligt, lita på mig!"

Jag och O försökte förgäves få våra mobiltelefoner att överrösta diskmaskinens envetna surrande, allmedan vi förgäves hoppades att nån skulle prioritera oss framför 150 gasquereccar och ett antal pub/klubbgäster i huset.
Rätt som det var tog jag (nästan) eget initiativ och skuttade iväg och hämtade stereon på egen hand. Sånt går ju faktiskt också.
Resten av kvällen lät det annorlunda när folk kom förbi och buggde på vår arbetsbörda.
"Jasså, har ni äntligen fått musik nu?" Fått och fått...
Jag blev avbytt vid halv elva och övergav O hos de ingrodda, fastbrända, mysiga blecken. Han står kvar där än. Grattis. Själv ska jag nog fakiskt s

Leave a Reply