H anlände vid åttatiden igår. Så nu är vi alltså en umebo, en lundensare och en värmländsk uppsalait i lägenheten på Fänriksgatan (eller Vänrikinkatu om man så vill) 2c. Vi får väl se om vi kan klara av att leva ihop i en månad utan att råka ut för alltför många kulturkrockar.
H är den andra nordjobbare som ska jobba ihop med mig på Ungdomscentralen – praktiskt praktiskt.

Jag föreslog en liten kvällspromenad ner mot stan för att se om det gick att hitta nånting att äta, mest för att vi skulle göra nånting för att bryta isen litegrann. Någon mat fann vi inte – efter nio på kvällen en söndag borde jag ha insett det redan innan, men aja. Det var riktigt skönt att gå i kvällssolen i alla fall, så jag tror inte att mina rumskamrater klandrar mig för att jag lurade ut dem. Vi tog en runda ner till centrum och tillbaka. Jag har redan spanat in ett par saker i skyltfönstren som jag vill köpa så snart jag får chansen. Det kommer nog inte att bli så mycket över av den här lönen...

2/6

Världens konstigaste första arbetsdag. Det började med att vi skrev kontrakt (helt på finska förstås, så jag hoppas verkligen att jag inte har gått med på något jag inte har lust med), och fick reda på att vi skulle få busskort. Busskort? Sa jag, men det är ju inte mer än ett par kilometer till jobbet? Men nehej, så var det inte alls det. Platsen vi befann oss på var bara huvudkontoret, själva ungdomsgården och caféet låg en bit utanför stan. Jaha, ja, tur att vi fick de där busskorten då med andra ord.

På lokaltrafikkontoret fick man välja färg på plastfickan till kortet alldeles själv: blått gult eller svart. Musta, sa jag och lyste stolt när jag fick ett leende och en nickning av tanten i kassan.

Väl på ungdomsgården stod jag och H mest och såg förvirrade ut medan våra två arbetsledare A och X pratade finska över våra huvuden. Själva caféet öppnar inte förrän imorgon, så idag var det så kallad “planeringsdag”, vilket innebar att förmiddagen spenderades som följer:

1. rökpaus
2. vi bar upp några stolar och bord från en källare samt flyttade ett par kaffekokare och bitsockerpaket från en plats till en annan.
3. Kaffepaus
4. rökpaus
5. Tur in till stan för att fixa bankkonton åt mig och H så att vi kan få vår lön.
Vi åkte till Nordea eftersom vi hade hört att det ofta är den smidigaste banken om man är svensk eftersom man då kan ta ut pengar och stänga kontot efter det att man har åkt hem. Så vi gick in på Nordea, tog en nummerlapp (som H tappade bort efter två minuter) och väntade. Efter ens stund kom en människa och talade om för oss att det skulle ta typ 20 minuter att komma fram i kön, men att vi gärna fick ta en glass medan vi väntade. Glass!? På pankki?

När det väl blev vår tur vart det inte lika roligt. Människa kunde inte svenska och inte mycket engelska, och dessutom ville hon först inte öppna några konton åt oss eftersom vi inte hade några finska personnummer och bara skulle stanna i en månad. Vi kunde väl få vår lön kontant i näven istället, tyckte hon. Då informerade A oss om att även Handelsbanken finns i Finland. Vi reste oss direkt.

På Handelsbanken bjöds det inte på någon glass, men kön var obefintlig, likaså krånglet och nu har jag ett finskt bankkonto. Handelsbanken – Nordea 1-0

Eftermiddagen spenderades som följer:
1. Vi åkte till någon grossistliknande affär (typ Axfood i Karlstad fast tio gånger större) och köpte saft och godis och annat
2. Vi åkte tillbaka till ungdomsgården och packade upp allting ur bilen
3. Fikapaus med sprite och lite soldyrkan
4. X öppnade biljardrummet och mobbade sedan mig och H för att vi var så kassa på att spela
5. Vi såg på spansk komediserie med finsk text. Mycket lärorikt!

Dagens iakttagelser:
Finska bilar har samma typ av registreringsnummer som svenska: tre bokstäver och tre siffror
Här går man rakt ut i gatan utan att se sig för – jag har fått uppgift om att detta är ett tyosikt Åbo-drag. “Gör inte så i Helsingfors” lydde rådet.

Givakt, givakt! Till alla passagerare som är på väg till Åbo, ni är på rätt båt.

Tack, och äntligen. Nu återstod bara tolv timmar i ett (visserligen ovanligt bekvämt) flygplansstolsliknande säte. Inga eluttag, naturligtvis inga eluttag. Jag skulle bli tvungen att ransonera på datorns batteri under natten. Attans! Jag som tagit med mig förra helgens fynd Age of Empires III (79kr begagnat på Game) och allt. Som det var nu skulle det säkert ta upp halva batteritiden bara att installera eländet. Oj! Nu ropade de nåt igen.

Tervetuloa, [massa finska diftonger och eventuellt en och annan konsonant], taxfree, viinia, wiskia, konjakeia, gineia... Det verkar ju inte så svårt det här. Sätt ut ett -ia som suffix till alla alkoholhaltiga drycker och vips - du pratar finska!

Tog en promenad. Det blev lite tråkigt i “airseats”-rummet. Här satt mest bara backpackers och andra som var för snåla för att betala för en vettig hytt. Som sagt, jag tog en promenad, men vad såg jag då på min lilla upptäcksfärd? Jag såg att förvaringsboxarna kostar ett 2Euro-mynt, vilket betydde att jag tyvärr skulle bli så illa tvungen att handla i taxfree-shopen för att få lite växel.

Jag såg också en massa människor – natürlich -och roade mig med att försöka gissa om de var svenskar eller finnar eller japaner. Jag gick upp på soldäck och såg utsikten. Där fanns det ett helt gäng av de tidigare omtalade japanerna. De är ju tokiga med sina kameror. De har en förtrollande vacker bit av Stockholms skärgård i skymningsljus att ta kort på, men istället ställer de upp sig framför en vitmålad plåtvägg, prydd med rostiga bultar och en dörr med texten FLÄKTRUM i stora, svarta blockbokstäver. Vi tycker ju i och för sig att det är jättehäftigt med kinesiska och japanska tecken, men jag har svårt att föreställa mig att japaner skulle vara lika faschinerade av latinska bokstäver. De är ju inte så snygga, enligt min mening. Inte så att jag skulle vilja tatuera in FLÄKTRUM på armen precis. Kanske på japanska, kanske om tecket var ett snyggt ett, eller?

I Åbo nu. Natten var inte så spännande. De flesta runt omkring mig lade sig direkt på heltäcknigsmattan och sov. Några mer erfarna hikers rullade ut sina sovsäckar. Själv sov jag kanske två-tre timmar totalt. När båten kom in till hamnen blev jag helt paff – hallå, klockan är ju bara 06.35 – båten ska inte vara framme förrän om en timme! Efter några minuters total förvirring när alla bara helt lugnt samlade ihop sitt pick och pack utan att ifrågasätta tidschemat kom jag på det. De ligger en timme före i det här landet. Det var väl ungefär då det gick upp för mig att jag faktiskt inte var i Sverige längre.

Jag blev upphämtad av min kontaktperson M, och sedan åkte jag och S, den ena tjejen som jag ska dela lägenhet med, till vårt nya hem. Det är en hyffsat stor men väldigt dammig trea som annars bebos av tre (troligtvis) svenska studentertjejer. Nu inväntar vi bara den tredje personen, och M, som ska återkomma vid fyra och ta oss på en liten rundtur i Åbo så att vi hittar senare.

Nu ska jag nog sova nån timme i min fantastiskt breda säng. Jag känner att ögonen börjar gå lite smått i kors nu.