Rastlös, rastlös, rastlös.

Det finns ingen snö att leka med.

Ingen vill följa med mig till Hovfjället och åka skidor.

Ett litet missförstånd gjorde att jag trodde jag skulle få följa med K på skogsritt nån gång i veckan, men så var inte fallet ”tog ut i hagen sa jag ju”, nej lilla vän, det sa du inte.

Och jag har inte ens några planer för nyår.

Inga pengar och inte direkt några alternativ jag känner mig jättepepp inför.

Så istället sitter jag fastklistrad vid den här lådan och lever mig in i The Age of Empires varvat med lite South Park och av nån anledning diverse sjukhusserier. Sen när ser jag på sånt liksom? Sen jag måste hitta vadsomhelst för att undvika den där hemska gröna kursboken som ligger på mitt skrivbord och blänger anklagande på mig. Jag somnar bara jag läser framsidan på eländet >.<

Och det är faktiskt jullov.

Det här har varit en helt hysterisk månad. Jag har knappt sovit, knappt ätit, knappt sett andra människor mer än ett visst klubbverk och kanske några kursare.

Nu är det näst intill över.
Jag har drygt tretusen ord kvar att skriva, jag ska packa ner allt jag äger och har i flyttlådor (som jag tyvärr inte äger och innehar för tillfället) och jag ska fixa diverse till klubbverksfest, café, julgasque, utflyttningsfest med barnbokstema...

fix, fix, fix.

I december ska jag sova...

"I know it feels like you have all these options and when you make a decision, you lose a world of possibilities. But the reality is, until you make a decision, you have nothing at all."

Jag älskar pepp-mailen man får från NaNoWriMo. Jag får verkligen alltid en push framåt av dem.
Idag fick jag ett litet meddelande från Janet Fitch (som tydligen har skrivit Vit Oleander):

"In life we try to avoid trouble. We chew on our choices endlessly. We go to shrinks, we talk to our friends. In fiction, this is deadly. Protagonists need to screw up, act impulsively, have enemies, get into TROUBLE.

The difficulty is that we create protagonists we love. And we love them like our children. We want to protect them from harm, keep them safe, make sure they won't get hurt, or not so bad. Maybe a skinned knee. Certainly not a car wreck. But the essence of fiction writing is creating a character you love and, frankly, torturing him. You are both sadist and savior. Find the thing he loves most and take it away from him. Find the thing he fears  and shove him shoulder deep into it. Find the person who is absolutely worst for him and have him delivered into that character's hands. Having him make a choice which is absolutely wrong."

Det är precis vad jag gör nu. I'm killing my darlings, fast i en annan bemärkelse. Ord är förbjudet att förinta i november månad.

Jag hatar blogginlägg som handlar om att "förlåt för att jag inte har skrivit på så länge". Därför tänker jag inte skriva något sådant nu. Jag kör direkt in medias res istället.

På schemat den här veckan står fornisländska verbböjningar samt Rolf Krakes ritt över Fyrisvallarna, poleringsgasque (klädkod "Värmlandsuniformen" och oömma skor)  och älggasque (klädkod högtidsdräkt) på Värmlands, 1700 ord per dag (1000 ord hittils idag) på Nano-romanen Lägga pussel samt nåt slags försök till att sätta igång med träningen igen.

Och just NU fick jag för mig att ta upp bloggandet igen. Heja Ghosie!

Igår firades jag av diverse språkvetare, svenskfolk och släktingar (okej, tjocka släkten representerades endast av A, men det var å andra sidan en uppgift hon skötte utmärkt – ja, förutom att hon blandade ihop datumen en smula då) på Snerkes. Traditionsenligt bokade vi bord i restaurangen för att sedan ha nära till dansgolvet direkt efter efterrätten.

Det var förvånansvärt många som dök upp och vi fyllde inte bara ett utan två bord, vilket var någon form av rekord. Jag vet inte varför men jag förväntar mig liksom inte att människor ska dyka upp bara för min skull – för att fira lilla mig liksom. Jag blir överraskad och rörd av sånt. Och fina presenter fick jag också. Genomtänkta och fyndiga och...en banan. Jsut den detaljen fattade jag aldrig, men i övrigt var presentskörden perfekt

Tack alla, för att ni gjorde den här till en minnesvärd kväll för mig, det var grymt roligt! Ni är bäst.

Den här dagen blev en heldag på Värmlands igen. Liksom imorgon, liksom i övermorgon. Sen – sen ska jag börja plugga inför min tenta nästa vecka. Det börjar kännas lite smått panikartat nu, jag fattar egentligen inte vad jag gör som sitter här och bloggar istället för att nöta in infortissvaekkelser och nynorska diftonger. Eller jo, det et jag. Det är mycket roligare att prata skit än att plugga grammatik. Jag skulle inte tro att det finns någon någonstans som skulle vilja säga emot mig här.

Caféjobb+kakbak+reccemottagning (jag fick sitta bredvid inspektorn på sittningen – läskigt värre. Som tur var var han inte av den sorten som bits, vilket hans fru informativt nog påpekade) resulterade i en sån där över tolv timmar lång vistelse i huset igen.

Missade föreläsning, missade quiz, missade säkert en massa andra saker också. Helst skulle jag vilja dela mig i två, bara för att kunna hinna med allt jag vill den här terminen.

Dessutom fick jag ett mail från min kära vän Chris Baty också. Snart är det november! Trots att jag lovade mig själv att aldrig försöka mig på fantasy igen är det älvor och högstadiekorridorer (går det att skriva en bok utanb högstadiekorridorer!?) som figurerar i min hjärna just nu.

Idag blev jag en dag äldre än jag var förut. Rent symboliskt var det här också dagen då jag ska räknas vara ett helt år äldre. 21. Som filmen, fast utan Kevin Spacey och en massa klöverknektar.

Jag åkte till Grällsta, redan igår faktiskt. Meningen var att vi skulle köra en favorit i repris och göra Sala osäkert, men brist på skjuts, taxipengar och tillräcklig motivation bidrog till att vi stannade kvar uppe på saloon och bara snackade istället. Det var klart godkänt det också.

Det kändes lite konstigt att vara på Grällsta och faktiskt ha sovmorgon – det hade visst aldrig hänt tidigare. C och ML sjöng för mig på morgonen och jag fick till och med en liten present <3

Under dagen tog jag det ganska lugnt. Strosade runt och hälsade på kaninungar, hundvalpar och kvarblivna lägerhästar. Allt var precis som vanligt – men fruktansvärt tomt och stilla utan femtio ridlägerbarn som sprang omkring överallt. Till och med polackerna har åkt hem.

Jag fick rida en sväng i alla fall "Men inte på den grå, som jag vet att du helst av allt vill." Jag överlevde utan "den grå" faktiskt. Jag fick testa den prickige istället. Han var rätt mysig, om än ganska oriden (no shit, hästen har inte rört en fena sen sista lägret).

Innan jag åkte hem hann jag även bli bjuden på den klassiska banan-och-choklad-smulpajen. Mycket gott! Men avslöja inte för någon att vi lånade ugnen.

Nu börjar det närma sig midnatt, och jag väntar fortfarande på ett grattissamtal från mor och far. Vad är felet på min familj?!

"Gå och lägg dig nu jävla duracellkanin!"
Jag ska. Snart.

Jag har bott in mig rätt bra på Värmlands nu. Var där från nio imorse till elva nåntning nu på kvällen. Började med att jobba i caféet (supergod laxfilé till lunch, dock inte jättemånga matgäster). Sen skulle båda mina sla..*host* jobbare på reccegasque och ville gå lite tidigare. Kvar stod jag med disken, wei!
Dessutom var de kort på folk under kvällen (varenda jävel skulle ju på reccegasque), så då hoppade jag in som diskare till gasquen också.
Jag och O regerade tillsammans över finporslin och gamla matrester. I normala fall bor det en stereo i diskrummet, varifrån man kan få lite underhållning under tiden man diskar. Lite disk-disco helt enkelt. Denna stereo var spårlöst försvunnen denna kväll.
Varenda människa som kom förbi diskrummet under kvällen fällde kommentaren "varför har ni ingen musik för?" och sen det självklara "Jag ser till att stereon kommer upp till er med en gång". Kom det nån stereo då? Icke. Istället kom det nån helt annan klubbverkare eller liknande djur förbi och frågade varför det inte fanns nån musik. Och sen "jag ska personligen se till att ni får musik snarast möjligt, lita på mig!"

Jag och O försökte förgäves få våra mobiltelefoner att överrösta diskmaskinens envetna surrande, allmedan vi förgäves hoppades att nån skulle prioritera oss framför 150 gasquereccar och ett antal pub/klubbgäster i huset.
Rätt som det var tog jag (nästan) eget initiativ och skuttade iväg och hämtade stereon på egen hand. Sånt går ju faktiskt också.
Resten av kvällen lät det annorlunda när folk kom förbi och buggde på vår arbetsbörda.
"Jasså, har ni äntligen fått musik nu?" Fått och fått...
Jag blev avbytt vid halv elva och övergav O hos de ingrodda, fastbrända, mysiga blecken. Han står kvar där än. Grattis. Själv ska jag nog fakiskt s

Från och med första december är jag en lycklig lägenhetsinnehavare =D Fick mail från Majklockan imorse, och svepte mer eller mindre direkt ner till Övre Slottsgatan och skrev på kontrakt och allting. Jag fick till och med välja på ganska många lägenheter – så jag fick en i hörnet. Jag inbillar mig i alla fall att det är bäst, vad vet jag egentligen?

No more illaluktande avlopp och spisfläktar utan drag. Hej bostäder på postorder!

Hjälpte till att duka inför reccegasquen imorgon, och sen skulle pubvärdarna få drinkblandarkurs – så jag hängde liksom på lite sådär bara för att. Det var kul faktiskt, även om man var lite bortkommen bland shakers, high ballglas och spritflaskor. Vi gick igenom ett helt gäng drinkar, och även om jag knappast kommer ihåg hur man blandar dem alla så vet jag i alla fall nu vad jag ska beställa nästa gång jag hamnar i Cocktailbaren på Klubb 054

Nästa på schemat: sömn. Kom till Värmlands och ät äppelpaj och danakaka imorgon – I'll be there. Over and out.

Jag går och drömmer dagtid för tillfället. Om ni ser mig gående i korridorerna i Engelska parken med en glasartad blick och något stapplande gång är det bara väntat. Gångstilen beror troligtvis på det berg av böcker och datorer och prylar jag släpar runt på. Graden av medvetande kan skifta, men om den verkar vara låg är det inget man behöver bekymra sig över. Det kan gå över om ett par veckor, om jag har tur (eller otur, hur sjutton ska man se det?)

Min dator är nyformatterad och fin nu i alla fall. Har suttit och lagt in all musik och uppgraderat en massa wmp, messenger och allt såntdär för det kändes som att jag hade fått en fem år gammal dator i knäet helt plötsligt (trots att datorn bara har ett ynka år på nacken) när alla gränssnitten såg helt annorlunda ut än vad jag vant mig vid.

Har kommit igång med träningen nu också. Fan vad kul det är! Snacka om att kunna rensa i fastkörda tankebanor. Lite jobbigt att både Svettis och Stallet ligger så himla långt bort bara. Det var mycket bekvämare att träna när det bara tog fem minuter att cykla till träningslokalen. Men ja, får man gratis träningskort så tackar man ju inte nej precis.

Klubbverksfest på Värmlands igår.Yey! Fick stränga regler innan om att det som händer på the klubbverksfest, stays on the klubbverksfest, så jag kanske inte ska måla ut alltför mycket detaljer...Yeah, nu lyckades jag få alla nyfikna, men det är kanske inte så mycket att berätta egentligen. Det var tema Oktoberfest, vilket inkluderade lederhosen, lösmustascher, gigantiska ölkrus och saurkraut bland annat. Vi började vid femtiden, vilket gjorde att kvällen kändes väldigt fullständig trots att jag var i säng till midnatt. Bra det, för nu har jag e hel dags pluggande framför mig, och jag vill hinna med så mycket som möjligt, Jeeeha!

Danska
Norska
Arabiska
(hur gick detta urval till egentligen?)