Det här har varit en helt hysterisk månad. Jag har knappt sovit, knappt ätit, knappt sett andra människor mer än ett visst klubbverk och kanske några kursare.

Nu är det näst intill över.
Jag har drygt tretusen ord kvar att skriva, jag ska packa ner allt jag äger och har i flyttlådor (som jag tyvärr inte äger och innehar för tillfället) och jag ska fixa diverse till klubbverksfest, café, julgasque, utflyttningsfest med barnbokstema...

fix, fix, fix.

I december ska jag sova...

"I know it feels like you have all these options and when you make a decision, you lose a world of possibilities. But the reality is, until you make a decision, you have nothing at all."

Jag älskar pepp-mailen man får från NaNoWriMo. Jag får verkligen alltid en push framåt av dem.
Idag fick jag ett litet meddelande från Janet Fitch (som tydligen har skrivit Vit Oleander):

"In life we try to avoid trouble. We chew on our choices endlessly. We go to shrinks, we talk to our friends. In fiction, this is deadly. Protagonists need to screw up, act impulsively, have enemies, get into TROUBLE.

The difficulty is that we create protagonists we love. And we love them like our children. We want to protect them from harm, keep them safe, make sure they won't get hurt, or not so bad. Maybe a skinned knee. Certainly not a car wreck. But the essence of fiction writing is creating a character you love and, frankly, torturing him. You are both sadist and savior. Find the thing he loves most and take it away from him. Find the thing he fears  and shove him shoulder deep into it. Find the person who is absolutely worst for him and have him delivered into that character's hands. Having him make a choice which is absolutely wrong."

Det är precis vad jag gör nu. I'm killing my darlings, fast i en annan bemärkelse. Ord är förbjudet att förinta i november månad.

Jag hatar blogginlägg som handlar om att "förlåt för att jag inte har skrivit på så länge". Därför tänker jag inte skriva något sådant nu. Jag kör direkt in medias res istället.

På schemat den här veckan står fornisländska verbböjningar samt Rolf Krakes ritt över Fyrisvallarna, poleringsgasque (klädkod "Värmlandsuniformen" och oömma skor)  och älggasque (klädkod högtidsdräkt) på Värmlands, 1700 ord per dag (1000 ord hittils idag) på Nano-romanen Lägga pussel samt nåt slags försök till att sätta igång med träningen igen.

Och just NU fick jag för mig att ta upp bloggandet igen. Heja Ghosie!